medvind

HÅKAN IGÅR. Helt euforisk.
Längst fram i mitten stod vi, och jag tror aldrig att jag varit på en bättre spelning någonsin.
Även fast jag är dödstrött, har ingen röst, gjort av med nästan alla pengar jag har och inte får gå på seniormöte idag så ångrar jag mig inte det minsta. Även fast det var sjukt trångt, man kunde lyfta fötterna från marken och ändå sitta fastkilad, jag frös, regnet gjorde mig dyngsur och jag var tvungen att stöta på idioten Jesper flera gången så skulle jag göra om det. Allt för de där två magiska timmarna Håkan spelade.
Låtlistan var väldigt bra, den innehöll det mesta jag ville höra och jag visste redan när han inledde med en av mina absoluta favoriter Precis Som Romeo att det skulle bli väldigt, väldigt bra. Andra bra som En Midsommarnatts Dröm, Ramlar och Brännö Serenad var med, de enda som jag saknade var En Vän Med En Bil och Nu Kan Du Få Mig Så Lätt.
Det regnade hela dagen fast typ två timmar innan det var dags så slutade det, och var uppehåll hela konserten fram till sista låten som var Vi Två,17 År, då började det dugga, och när det var slut hällde regnet ner igen. Himlen grät över att de inte fick ha sin finaste ängel hos sig en kväll som denna, eller för att han var så otroligt bra.
Han var verkligen det, jag tror aldrig att jag har hört honom så innerlig och känslosam. Tårarna rann hela Gårdakvarnar och Skit, och jag har aldrig gråtit på en konsert förut.
En sak som gjorde honom så bra just igår tror jag var att han inte spelat på så länge och hade verkligen energin och glädjen. För det är det här som vår Håkan är bra på, hela livegrejen.
Igårkväll var en kväll att minnas,
för Håkan älskade publiken och publiken älskade Håkan.

medvind